VII. SCHWEDEN und NORWEGEN. A. SCHWEDEN. Vexellag; gifven Stockholms slott den 7 Maj 1880. Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, göre veterligt: det Vi, med Riksdagen, funnit godt antaga följande vexellag, om hvars införande särskild författning utfärdas: Första Afdelningen. Första kapitlet. Om vexels form. § 1. Vexel skall innehålla: uttrycklig i sjelfva texten införd, benämning af vexel eller, der den är affattad å främmande språk, motsvarande uttryck å detta språk; det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma); dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare, remittent); dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare, godkännare, trassat); tid och ort för vexelns utställande; den ort, hvarest betalningen skall ske; dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare, vexelutställare, trassent). § 2. Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren sjelf (vexel till egen order). Är vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren sjelf (trasserad egen vexel), skall den anses såsom egen vexel, hvarom i § 95 sägs. § 3. Betalningstiden skall vara en och densamma för hela vexel summan. Vexeln kan endast lyda på betalning: å viss dag; vid uppvisandet (vid sigt, a vista); å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller å viss tid efter utställandet (a dato). Är icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln såsom betalbar vid uppvisandet. § 4. Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än der vexelbetalaren bor (domicilierad vexel). Är särskild betalningsort ej nämnd, gälle såsom vexelns betalningsort den vid vexelbetalarens namn utsatta ort, hvilken jemväl anses såsom hans boningsort. § 5. Är handlingen icke affattad i öfverensstämmelse med här ofvan gifna föreskrifter, medföre den icke vexelrätt. Icke heller hafve de på sådan handling tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse eller borgen, någon verkan efter vexellag. § 6. Är vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika belopp, gälle det, som minst är. § 7. Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt. Andra kapitlet. Om vexelgifvares ansvarighet. § 8. Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande (accept) och betalning. Tredje kapitlet. Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro). § 9. Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie), ändå att ej något härom är i vexeln nämndt Har vexelgifvaren i vexelns text med orden „icke till order" eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse, som ändå sker, ingen vexelrätt. § 10. Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda alla af vexeln härflytande rättigheter, deribland ock rätt att vidare öfverlåta vexeln, öfverflyttade på den, till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare eller till föregående öfverlåtare och af dessa åter till andra § 11. Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln eller å en afskrift deraf (kopia) eller å ett vid vexeln eller afskriften häftadt blad (alonge). § 12. Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att öfverlåtaren utsätter dens namn, till hvilken öfverlåtelsen sker, och dervid skrifver sin namnteckning (fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens blotta namnteckning å vexelns eller afskriftens baksida eller å det vidhäftade bladet (öfverlåtelse in blanco, indossament in blanco). § 13. Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens blotta namnteckning, må af vexelinnehafvare fyllas genom insättande af indossataries namn. § 14. Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande och betalning i ansvarighet efter vexelrätt till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare, så framt han ej i öfverlåtelsen med orden utan förbindelse", ,,utan ansvar", „utan obligo", „utan retur" eller dylikt uttryckligen förbehållit sig att vara från sådan ansvarighet fri. § 15. Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att vexeln vidare öfverlåta, och öfverlåtes den ändå, hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt mot den öfverlåtare, som förbudet gaf. § 16. Öfverlåtelse, som innehåller blott en fullmagt eller ett uppdrag ,,till inkassering" eller dylikt (procura-indossament), medföre icke eganderätt till vexeln, utan vare sysslomannen endast behörig att vidtaga erforderliga åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka och uppbära vexelsumman, så ock att, derest det icke blifvit uttryckligen i öfverlåtelsen förbjudet, öfverlåta vexeln genom nytt procura-indossament. Fjerde kapitlet. Om vexels uppvisande till godkännande. § 17. En hvar, som har vexel i händer, är berättigad att strax uppvisa densamma till godkännande och att, der sådant icke inom den i § 21 stadgade tid erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (do non acceptatione). Aftal som strider häremot, hafve icke verkan efter vexellag. § 18. Lyder vexel på. betalning å annan ort än der vexelbetalaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning bör å den andra orten erläggas, skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren till godkännande och, derest sådant icke erhålles, protesteras. Försummas det, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare. § 19. Är vexel stäld att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den uppvisas till godkännande inom tid, som dertill i vexelns text föreskrifven är, eller, der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från utgifningsdagen, om den är dragen från eller på någon ort i Europa, med undantag af Island och Färöarne, samt inom ett år, om den är dragen från eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa. Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande icke dateradt, skall vexeln före uppvisningstidens utgång protesteras; och räknas i sådan händelse förfallotiden från protestdagen. Försummas hvad här är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare. Öfverlåtare, som i äfverlåtelse af sådan vexel föreskrifvit särskild uppvisningstid, vare fri från vexelansvarighet, om den tid försittes. I förhållande till godkännare, som icke daterat sitt godkännande, skall, i händelse protest icke skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens sista dag. § 20. I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande protest skett, skall underrättelse (notifikation) derom gifvas på sätt och vid päföljd, som i §§ 45-47 sägs. Femte kapitlet. Om vexels godkännande. § 21. När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt svar, jakande eller nekande, gifvas inom tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom den tid, anses godkännande vägradt. Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens underskrift. Giltigt godkännande kan ock lemnas medelst godkännarens blotta namnteckning på vexelns framsida. Sedan godkännande blifvit å vexeln tecknadt, kan det icke med laga verkan utstrykas, ändras eller återkallas. § 22. Vexel skall godkännas efter sin lydelse utan vilkor eller förbehåll; dock må godkännande inskränkas till en del af vexelsumman. Göras andra inskränkningar eller vilkor, vare de utan verkan. § 23. Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt för betalning af det godkända beloppet å förfallodagen. Godkännare vare till följd af sitt godkännande äfven vexelgifvaren ansvarig efter vexelrätt. Deremot hafve godkännaren icke vexelrätt mot vexelgifvaren. § 24. Är vexel stäld att betalas å annan ort än der godkännaren bor, och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning å den andra orten skall erläggas, sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör han det ej, vare det så ansedt, som ville han sjelf inlösa vexeln på betalningsorten. Sjette kapitlet. Om återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande. § 25. Varder Vexel icke godkänd inom den i § 21 stadgade tid, eller inskränkes godkännande till en del af vexelsumman, vare innehafvaren, sedan han derför protesterat, berättigad att af hvilken som helst bland öfverlåtarne eller af vexelgifvaren, mot protestens aflemnande, med vexelrätt fordra säkerhet för betalning å förfallotiden icke allena af vexelsumman eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de genom det uteblifna eller ofullständiga godkännandet vållade omkostnader. § 26. Öfverlåtare hafve, på grund af protesten för uteblifvet eller ofullständigt godkännande, likaledes rätt att, mot protestens aflemnande, fordra säkerhet af hvilken som helst bland föregående öferlåtare eller af vexelgifvaren. § 27. Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af dem, som följa efter honom, gälle den äfven till fördel för säkerhetsgifvarens öfriga efterföljare, när de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter säkerhetsgifvaren, fordra ytterligare säkerhet af någon vexelgäldenär, så framt det ej visas, att den redan stälda säkerheten är otillräcklig. § 28. Vill den, å hvilken vexel är dragen, efter protesten meddela fullständigt godkännande, och ersätter han de genom det uteblifna godkännandet vållade omkostnader, må uppvisaren icke vägra att mottaga godkännandet, så framt vexeln ånnu är i hans värjo. Sedan an godkännande skett, efter ty nu är sagdt, upphöre rätten att fordra säkerhet Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes skall stäld säkerhet återlemnas, derest icke inom et år efter vexelns förfallodag käromål om des inlösen blifvit anstäldt emot den, som har lemnat säkerheten, så ock när vexeln infriats, eller när vexelansvarigheten på annat sätt upphört. § 29. Har den, som på grund af protest för uteblifvet godkännande är berättigad till säkerhet enligt § 25 eller § 26, vexeln i händer, ege han utan att afvakta förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra betalning af vexelsumman eller det icke godkända beloppet tillika med de genom det uteblifna godkännandet vållade omkostnader och provision enligt §§ 50-52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter fem för hundra om året, under den tid, som vid betalningen kan återstå till vexelns förfallotid. Fordrar vexelinnehafvare säkerhet, men vill vexelgäldenär hellre strax med ofvannämnda vilkor infria vexeln, stånde det honom fritt. § 30. Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden kommit i konkurstillstånd eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller ock, om han är köpman, instält sina betalningar, och har han ej, när den, som vexeln i händer hafver, af sådan anledning det äskat, stält säkerhet för vexelns inlösen å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren och öfverlåtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom protest, berättigade att mot protestens aflemnande fordra säkerhet af föregående öfverlåtare eller vexelgifvaren, som i §§ 25-27 sägs. Om sådan protest skall underrättelse gifvas på sätt och vid påföljd, som i §§ 45-47 stadgas. : Sjunde kapitlet. Om vexels förfallotid och betalning. § 31. Vexel skall å förfallodagen infrias; och ege förty uppskofsdagar ej rum. § 32. Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde vid uppvisandet inlöst. Om tiden, inom hvilken sådan vexel skall uppvisas till betalning, och om påföljden af uraktlåtenhet deraf gälle hvad i § 19 är stadgadt om uppvisande till godkännande af vexel, den der lyder å betalning viss tid efter uppvisandet. § 33. Är vexels förfallotid bestämd till början af en månad, skall den infrias å månadens första dag. Med midten af en månad förstås månadens femtonde dag och med slutet af en månad dess sista dag. Är vexels förfallotid utsatt i visst antal dagar efter utställandet eller efter uppvisandet, varde dagen för utställandet eller uppvisandet ej räknad. Half månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden på en eller flere hela månader jemte en half månad, varde den halfva månaden räknad sist. § 34. Är vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter gamla stilen begagnas, anses tidsbestämmelserna i vexeln gifna efter nämnda stil, derest icke anuat af vexeln framgår. § 35. Vexell skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Är det mynt ej gångbart på betalningsorten, och har icke vexelgifvaren genom ordet,,effektiv" eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning i det främmande myntslaget; då må vexelsumman gäldas i inländskt mynt efter den vexelkurs, hvartill på den ort, der betalningen sker, eller på närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det främmande myntslaget och lydande på betalning vid uppvisandet, köpas å den tid, inlösen sker. § 36 Infriar icke godkännare vexel, när den å eller efter förfallodag uppvisas till betalning, vare han skyldig att å vexelsumman gälda ränta efter sex för hundra om året från den dag vexeln till betalning honom förevistes, så ock att gifva full ersättning för de vexelinnehafvaren genom dröjsmålet åbragta kostnader. Skall betalning ske efter vexelkurs och har den efter vexelns uppvisande fallit, varde den kurs beräknad, som gälde när uppvisandet skedde; dock må vexelinnehafvaren, om han dröjt med vexelns uppvisande, icke beräkna högre kurs än den, som gälde å förfallodagen. § 37. Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning å vexel summan. §38 Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej vexeln till honom aflemnas med påtecknadt quitto. Betalar han en del af vexelsumman, varde afbetalningen å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt quitto honom meddeladt å en afskrift af. vexeln. § 39. Då förfallotid inne är, vare den, som vexeln i händer hafver, berättigad att fordra och uppbära betalning för vexeln, så framt han genom innehållet af dess text eller genom behörigen sammanhängande och till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelser eller öfverlåtelser in blanco visar sig vara rätt innehafvare af vexeln. Ej vare den, som då infriar vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta. § 40. Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig sedan, att betalning erlagts till obehörig innehafvare, svare då den, som vexeln inlöst, för deraf uppkommande skada. |